Joselina

En gång var jag på något som började som lite social shopping och som fortsatte med en väldigt trevlig sen lunch/mycket tidig middag.

Under den här sena lunchen/mycket tidiga middagen så sitter killen som är mitt sällskap framåtlutade över bordet, vi pratar, skrattar och det är så där trevligt så man tänker inte ens på att det är det för det är bara så avslappnat och "gött" - för att säga det på ren värmländska.

När killen suttit så ett tag så säger han "du jag ska ge dig ett litet tips, du vet det där när tjejer fipplar med nycklarna innan de ska gå in?" (ett liten inside grej) "Ska jag lära dig vad killars motsvarighet är?" Ville jag förstås! "Det är när de sitter så här". Damn den var bra! Kändes ända ner i tårna! Haha..

Sen fortsatte samtalen kring om det var vår första riktiga dejt etc, fastän vi träffats flera gånger tidigare och umgåtts. Kul att prata om, minns inte om vi kom fram till något faktiskt svar.

Senare, veckor efter detta, så kom det fram att han berättat för en kompis om oss och han uttryckte sig i termen att vi "dejtar".. Trevligt - och fruktansvärt skrämmande för jag var så rädd för att säga något som skulle "skrämma" honom, samtidigt som jag blev rädd att om jag inte visade att jag höll med så skulle det också skrämma honom.. (och hur kommer det sig att vi tjejer ofta uttrycker oss i termer "rädd för att skrämma honom"?)

Vad händer efter det? Hur vet man om "att dejta" betyder något - och med "betyder något" så menar jag "vad står det för?".

Jag kan inte berätta vad som hände sen i ovanstående scenario, jag bara kom att tänka på det..

Hur kommer det sig att förr så betydde en kyss att man var ihop - och nu så kan man ligga med någon, tillbringa dagar och nätter ihop och allmänt trivas ihop - UTAN att vara ihop... Antar att det är en bra grej, för det är inte alltid man söker ett förhållande.

Men hur lyckas folk som håller på så hålla isär saker och ting? Pratar de om det? Sätter de upp "groundrules"? Och isf, hur vet man att den andra förstått?

Och framförallt - hur ska man veta att ett sådant "förhållande" är över? Ska man gissa sig till det? "Ok, han har inte svarat på mina sms och ringer bara sporadiskt ibland och pratar om sånt som jag mer eller mindre inte förstår - det är nog dags för mig att förstå att han inte vill längre". Eller "Humm.. vi har det precis som innan med sex och allt men han ringer bara sent på kvällar och han vill aldrig planera att ses - däremot kan han bevisligen planera att träffa andra".. Eller "humm.. han ringer.. men han är sur/avig och vill inte prata.. jag sms:ar, han svarar inte och/eller han har slutat att skriva puss på slutet och han verkar vilja att jag ska tycka illa om det han gör och säger - nästan som att han försöker skapa gräl.. och jag fattar inte varför men det känns jobbigt och tråkigt.."

Är det liksom upp till den ena parten att fatta vinken "this is the end" eller är det upp till den andra att faktiskt säga "the end"?

Jag undrar jag.. Och inte helt långsökt söker sig tankarna till en episod i "Sex & The City" där Carries dåvarande pojkvän "Berger" säger till Miranda att hennes dejt från kvällen innan - som gick hem efter 2 kyssar med ursäkten att han hade ett tidigt möte - helt enkelt "ain't that in too you". Alltså, han är helt enkelt inte så intresserad. Och det är ju rätt!!

Killar som ÄR intresserade och som bryr sig och som känner en attraktion, de vill vara med tjejen och de låter inte förlorad nattsömn bli ett problem och de tar sig tid och de vill höras - om än i olika utsträckning.

Så, borde vi då ta "lärdom" av dessa tecken och läsa av dem och ta det som vårt "the end" eller ska vi stå på oss och faktiskt begära att motparten säger rakt ut vad de tycker och tänker? Å andra sidan kan ju det vara väldigt läskigt i sig för jag är nog inte ensam om att ha varit i situationen där man tror att om man är okomplicerad och låter saker och ting ha sin gilla gång och alltid vara glad och trevlig så ska killen tycka att man är så himla mycket bättre än andra?

Guess what!?! Det tycker de inte! De kommer alltid tycka att man är lätt att ha att göra med, men så snart en bitch som anses vara sååå snygg i polarnas ögon kommer i deras väg så glömmer de allt vad lättvindig är för att försöka sig på den där. Det påminner mycket om älgjakt. Det är älgen med flest taggar som har hem flest "poäng" och även om en jägare har skjutit en fin ung älg med bra kött osv osv, så är ändå den där 14-taggaren ett byte som han inte kan motstå och därför står han kvar på pass timme efter timme. Killar gör likadant. De kan ha en hur bra tjej som helst i sin säng eller hos sig eller hur man ska uttrycka det, men, får de för sig att polarna tycker att "ååååh den bruden, alltså, den som lägrar henne är verkligen något speciellt" - då kan du ge dig fan på att de satsar på den.

Och "värst" av allt är - det spelar ingen roll hur du ser ut, för det kommer alltid alltid alltid finnas snyggare tjejer än du. För olika killar vill ha olika saker = olika tjejer anses vara snygga och du kan aldrig veta vad just den killen du ställt in dig på gillar, eller hans polare för beliiieve you me - that matters!

/J

Så, vad säger du? Känns det bättre att berätta eller gör det inte?

Om du är det minsta osäker på hur det du skulle vilja berätta skulle tas emot - tror du då att det verkligen är bättre att berätta?

I mitt scenario så funderar jag mycket på om något gott överhuvudtaget kan komma utifrån att säga vare sig det ena eller det andra.

Och du? Vad avgör om man är god nog eller inte? Du? jag? Andra? Vem?!

Shit.. Kniven i ryggen hurts.

/J

 va fan har jag gjort dig???!!

Sluta behandla mig som skräp!!!!!!!

Fan va jag önskar att jag kunde skita i DIG för omväxlings skull!!!

GAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!

Tankar som jag haft tidigare kommer ständigt tillbaka har jag märkt, jag har också märkt att jag följer vissa mönster i livet. (vilket de flesta av oss gör :P )

Det som jag tänker på just ikväll var det att jag igen fick frågan från en kompis "jamen vad om du bara blir utnyttjad?"

Ja, so what if I am? Jag menar, jag kan välja att inte ta det - att tro på vad jag inte har några besvis för, för att man ibland tenderar att ta logik för sanning. Och jag kan välja att se vad jag faktiskt får och sen själv avgöra vad det är värt för mig - och just nu så är det värt det. Jag menar, jag tror ingenting, jag vet ingenting och visst tycker jag det är jobbigt att inte veta och visst tycker jag det är tråkigt att ibland få känslan av att vara en i mängden. Men, om jag nu är öppen och ärlig, och faktiskt är schysst och snäll - är det då verkligen JAG som gör bort mig om det visar sig att det som det ibland kan finnas aningar om - är sant? Eller är det den som pissar på det att jag är snäll och schysst som är den som borde skämmas?

Jag kommer självklart bli ledsen om det visar sig att jag faktiskt blir utnyttjad, men jag kommer inte lägga någon skuld på mig själv för varför skulle jag det? Är det verkligen rätt att tänka "jag borde ha förstått" - som så många gör och faktiskt även SÄGER till varandra?! För vad är det man säger i och med det egentligen? Att man borde förstått att man inte kan bli omtyckt/accepterad/respekterad för den man är för att man är den man är? Och vad är det för nåt att säga till sig själv?! Eller till en vän för den delen.

Så, visar det sig att jag blir utnyttjad - then the joke's on you my friend, 'cause my intentions are good and my concious clean - can you say the same?

Och här kommer vi in på en rätt intressant sak, likväl som det är i min mening lite knasigt att tänka/säga "jag/du borde ha förstått", tycker jag det är lika knasigt att säga "äsch, dåligt samvete? för vad? Hon/han borde ha förstått bla bla". För vad är det man förväntas förstå? Och vad är det som gör att man kan ses som en människa värd att respektera om man i sin tur inte visar respekt för andras känslor? För vad är respekt - egentligen?

Think about it :)

Och kom ihåg "den gyllene regeln"!

Tyvärr vet jag att väldigt många idag inte bryr sig om att de gör andra människor illa - vilket i sig är oerhört tragiskt eftersom det säger en del om mänskligheten och vart vi är på väg.

/J

ni som läst det senaste numret av Glamour har säkert läst detta, och jag tänker bara fokusera på den punkt som intresserar mig; nämligen punkt nr 5!

Citat;

"5. VI ÄLSKAR MILFAR
Det är knepigt att vara ung man idag.Om man är dominant riskerar man att kallas för 1900-tals relik och manchauvinist. Är man för mjuk saknar ni den där fornmaskulina häradsbetäckaren som trycker upp sin kvinna mot väggen och sätter på henne så det sjunger om det. Vi famlar i blindo här. Därför älskar vi när en 10 år äldre kvinna sveper in och tar befälet. På alla plan. Vi gillar helt enkelt när det mammas med oss. Så länge ni inte blir vår mamma." (slut citat)

Jag röstar för att ovanstående skall betraktas som sanning :D

Tusan också va söt!!!

Precis vad som behövdes - fotboll har inte varit värt att titta på förrän nu :P



(Sebastian Larsson, Fotbollsspelare)