Joselina

Har ni tänkt på hur ert liv ses av andra? Jag funderar på det ibland eftersom jag har så mycket funderingar om andras liv. Exempelvis, vad gör det att en person som älskar barn och verkligen verkligen VILL ha barn, tillsammans med en person som helt öppet och ärligt berättar att denna inte vill ha barn? Aldrig någonsin. Denna person har fobi mot barn och tycker inte att det finns någon mening med det. De har heller inget övrigt gemensamt och är totalt olika som personer. Hur kommer det sig då att de stannar ihop så som de gör? Vem/vad är det som håller dem samman? Jag beundrar det här, att ha det där att man har hittat någon som man vill ha NO MATTER WHAT. Jag fascineras av det men tycker också att det ibland känns lite "halvt". Jag menar, är man beredd att göra avkall på sitt enda livs lycka?

Ett annat par jag känner består av en totalt frigid person och en överkåt sådan. Den överkåta försöker få den frigida att vilja iallafall lite ibland. Som att forcera fort Knox med en tandpetare. Går ej. Den överkåta personen säger då att denna måste få sitt någon annanstans och ÄR också med andra, men ändå. Ingen av dem tar steget och söker sig ut ur förhållandet. De kommer heller inte överens, de grälar om mycket och man hör dem aldrig säga ett enda positivt ord om varandra. Vad gör att de håller ihop? Jag förundras verkligen över detta... Som sagt; har man verkligen RÅD att göra avkall på sitt enda livs lycka?

En person som jag ganska nyligen lärt känna har en mysig familj sett utifrån - ett litet barn med en person som denne varit tillsammans med största delen av sitt vuxna liv. De har hus och bil och allt det där. Denna person är otroligt lojal mot sin familj och höjer sitt barn till skyarna. Verkar vara en underbar förälder och tar den rollen på största allvar. Men igen så saknas utrymme för just denne person att förverkliga sig själv och det denne vill i livet, personen verkar svälja sina ambitioner och framtidsdrömmar för att det inte passar in i den bild den andra personen i förhållandet har. Och igen, har man råd med detta? Är det värt det?

Jag är inte den som dömer, jag fascineras av detta! Och jag förundras! Min högsta önskan är att förstå vad det är som driver dessa par att stanna tillsammans, vad det är som gör att de väljer detta framför att utforska vägen till berusande lycka? Jag menar inte att man är nyförälskad hela livet eller ens i närheten av det. Men på något sätt så känns det som att det är att lura sig själv och riskera stor bitterhet att stanna i något som man egentligen vet är dåligt för en.

Det är troligt att jag projicerar mina tyckanden och tänkanden på dessa par just för att jag själv upplevt detta med att vara i ett dåligt förhållande, som var bra på ytan, och vilken befrielse det var att faktiskt ta sig vidare :) Jag tror att jag önskar alla samma sak. Men, det som var rätt för mig är inte säkert att det är rätt för andra.

Men än en

I've been awake for a while now
You've got me feelin like a child now
Cause everytime I see your bubbly face
I get the tinglies in a silly place

They start in my toes
Make me crinkle my nose
Wherever it goes I'll always know
That you make me smile
Please stay for a while now
Just take your time
Wherever you go

What am i gonna say
When you make me feel this way
I just...mmm

And it starts in my toes
Makes me crinkle my nose
Wherever it goes I'll always know
That you make me smile
Please stay for a while now
Just take your time
Wherever you go 

It starts in my soul
And I lose all control
When you kiss my nose
The feeling shows
Cause you make me smile
Baby just take your time now
Holding me tight

Wherever, wherever, wherever you go
Wherever, wherever, wherever you go
Wherever you go.
Always know
You make me smile baby just for a while
(Från Colbie Caillat's låt "Bubbly")

Ah...så mysig text

Dagens topp 1 samtal;

(Jag svarar och anger namn på företag samt mig själv)

Personen i andra änden, en hyresgäst, även kallad "HG" i vår värld;
"Ja detta är från (nämner en vårdinrättning på en av de orter vi har fastigheter) vi har fel på en lampa till en av våra gyn-stolar".
(Jag) - Eh... på vaddå sa du?
(HG) - En lampa till en av våra gynstolar har slutat fungera. Vi vill att ni lagar den.
(Jag) - Ni har fått fel på en lampa till en gyn-stol och ni ringer till förvaltningsbolaget?
(HG) - Jaaa... Vart skulle vi annars vända oss? (HG börjar bli upprörd)
(Jag försöker skaka det fnitter som hotar att bubbla upp i halsen, DESPERAT)
(Jag) - Förlåt men jag blev bara lite ställd här men nu ska vi nog kunna styra upp det hela ska du se! (Tänk er überhurtig friskis)
(Jag) - Er lampa till en gyn-stol, alltså LANDSTINGETS gyn-stol och lampa har gått sönder?
(HG) - ja och vi vill att ni ordnar detta.
(Jag) - Jag förstår, men vem har lagat sådant tidigare? (Fastigheten har nyss fallit in under vårt förvaltningsbestånd)
(HG) - Ja... det har nog landstinget gjort..
(Jag) - Ja, det känns ju som mest troligt eftersom det är LANDSTINGET som äger sakerna.
(HG) - Ja.... det är ju sant... Tror du det är dit jag ska ringa även nu då då?
(Jag) - Det är jag helt övertygad om eftersom vi dessvärre inte kan ta på oss att röra sådan apparatur då det inte är vår och inga försäkringar täcker om vi ger oss på andras saker hur som helst, hur väl vi än menar.
(HG) - Ja men containern måste ni flytta i alla fall!!!!! (HG Mycket arg på tonen)
(Jag, MYCKET ställd) - Eh... och hur kom den frågan in i bilden?
(HG) - Jamen NÅGOT ska ni väl göra ändå! (HG låter näst intill desperat)
(Jag) - Kan du specifisera dig vad problemet är?
(HG) - Jag tycker att containern står illa till.
(Jag sväljer sväljer sväljer en massa sarkastiska kommentarer och försöker febrilt fokusera)
(Jag) - Ok, den står illa. Har du något förslag på vart vi ska ställa den istället?
(HG) - Ja där den stod förr! (Tänk er prusiluskan som ätit citron)
(Jag) - jo det hade vi naturligtvis gärna kunnat göra, men det är kommunens mark där den stod förut och vi kan ju inte parkera saker på deras mark hur som helst.
(HG) - Ja där den står nu kan den  inte stå i alla fall! Den måste bort!
(Jag) - bara för mitt eget förtydligande, den container som ni ringt mig om i ett par veckors tid och undrat på när den kommer står nu helt enkelt på fel plats? Den container som jag sa att det skulle bli svårt att skaffa tillbaka och att vi tittade på alternativa lösningar eftersom vi hade ont om plats, den containern är det nu som måste bort?
(HG) - Är du uppstudsig nu också!?! (Tänk er förnärmad fisförnäm tant)
(Jag) - Jag försöker bara skapa mig en bild av situationen och måste säga att jag inte menar att vara uppstudsig men helt ärligt tycks det mig som att det bara finns två val här; 1 - conatinern stannar och då där den står idag. 2 - Vi tar bort containern. Någon plats kan jag inte trolla fram. (Röst som på en stereotyp dagisfröken)
(HG) - Men vi måste ju ha containern!
(Jag) - Och jag låter den gärna stå men det finns ingen annanstans att göra av den.
(HG) - Alltså, att INGENTING ska fungera sedan ni tog över!
(Jag) - Kan du specifisera dig?
(HG) - Trasiga lampor, container på fel plats och vi vet inget om hur det kommer bli med rensning av rabatter framöver! (HG låter fortfarande som tant med kvastskaft i rumpan som skaver tonsillerna)
(Jag) - De trasiga lamporna trodde jag vi hade rett ut, de är ju er egen verksamhets ansvar, att containern inte kan stå på samma plats som tidigare beror på att det nu är 2 olika ägare av markerna och vad gäller rabatterna så har snön precis töat bort och det är inte direkt så att det växt upp så mycket än. Men jag tar gladeligen åt mig frågan kring rabatterna här och nu. Det är bra att ni lyfter sådant ni har funderingar på så vi får en chans att ge er svar.
(HG) lägger på.
(Jag) stirrar på telefon, tittar sen på min kollega. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Detta var ett av dagens samtal. Samtal av denna typ får jag ca 15 st/dag.