Nothing left to say but this (for now)
How can it be?
How can it be that I at this age feel old and used?
How can it be that I have this feeling inside that makes me all confused?
How can it be, that all I seem to care about is the moments with you?
How can it be that all the good things nowadays seem so few?
How can it be that even if the sun is shining, I just feel like crying?
How can it be that all I seem to here is people lying?
How can it be, that I feel that all I do is trying?
How can it be that I don't find any reason to go on?
How can it be that the road to happiness seems so long?
How can it be that every day turns into a struggle?
How can it be..?
Modig är inte att inte vara rädd..
Att vara modig är inte att inte vara rädd - det är att vara rädd men göra det ändå.
Och utifrån det, kan det då vara så att vara stark inte innebär att orka allt och alltid hålla ihop - utan att bryta ihop och inte orka med men ta sig ur det och orka i alla fall?
/J
Och utifrån det, kan det då vara så att vara stark inte innebär att orka allt och alltid hålla ihop - utan att bryta ihop och inte orka med men ta sig ur det och orka i alla fall?
/J
