Joselina

Hör du till en av dem som längtar framåt? Själv kommer jag ofta på mig själv med att längta till en specifik stund/dag/vecka, för att sen upptäcka att när jag väl är där så går tiden sååååå fort och man känner sig nästan lite snuvad på det efterlängtade för det var över så fort!

Är det alltid så? Att vi längtar så mycket till ett speciellt tillfälle av något slag att när vi väl kommer dit går tiden så fort att vi inte riktigt klarar ta till oss upplevelsen? Och innebär detta att vi egentligen ägnar stora delar av livet åt att jaga flyktiga ögonblick? Och vad säger det om livet i stort?

Någon sa en gång att de största stunderna i livet är de du minns sämst, att vi tex har svårt att komma ihåg lyckliga stunder i detalj och bara kommer ihåg känslan...